Svenska regeringen har nyligen presenterat ett förslag som kommit att väska uppmärksamhet och skarp kritik inom spelbranschen. Förslaget går ut på att höja spelskatten från dess nuvarande nivå på 18 procent av intäkterna från spel (GGR) till hela 22 procent. Denna ökning har snabbt blivit föremål för diskussion och missnöje, inte minst från Branschföreningen för Onlinespel (BOS), som är en ledande röst inom spelindustrin i Sverige.
Missförstånd kring spelmarknaden
Gustaf Hoffstedt, generalsekreterare för BOS, har starkt ifrågasatt regeringens förslag och anklagat dem för bristande förståelse av den marknad de försöker reglera. Hoffstedt menar att regeringen verkar vara omedveten om de komplexa dynamikerna som styr spelbranschen. Han uttrycker sin besvikelse och säger: “Det vittnar om att regeringen inte förstår eller har tagit till sig vad det är för marknad den är satt att styra.”
Växande klyfta i kanaliseringsgrad
En central faktor som lyfts fram i denna debatt är begreppet “kanalisering”. Detta mäter i vilken utsträckning spelaktiviteter följer de regler och riktlinjer som är uppsatta av staten, jämfört med den del av marknaden som fortsätter att agera i det oreglerade systemet. Enligt regeringens uttalande har spelmarknaden kommit att stabiliseras, samtidigt som den uppvisar en förhållandevis hög nivå av kanalisering. Dock motsäger BOS:s siffror detta påstående.
Hoffstedt framhåller att kanaliseringen på den svenska spelmarknaden nyligen har uppmätt 77 procent, med vissa vertikaler, inklusive online casino, så lågt som 72 procent. Vad som är ännu mer bekymmersamt är att denna siffra är i nedåtgående trend, vilket innebär att kanaliseringen minskar över tid. Detta är en oroväckande utveckling, och många kritiker hävdar att en ökning av spelskatten kan försämra situationen ytterligare.
Avståndet från statens mål
Regeringens ursprungliga målsättning var att uppnå en kanalisering på minst 90 procent. Med den föreslagna skattehöjningen är risken att vi snart befinner oss tillbaka på den nivå av kanalisering som rådde innan Sverige genomförde omregleringen av spelmarknaden 2019. Detta skulle innebära ett klart misslyckande i regeringens ansträngningar att reglera och övervaka spelbranschen.
Hoffstedt understryker vikten av att regeringen reviderar sitt förslag och föreslår en annan väg framåt. Han uttalade sig på följande sätt: ” Den svenska regeringen måste börja prestera på en betydligt högre nivå än vad den mäktat med hittills. Det finns därför ännu gott om tid att dra tillbaka den presenterade förslaget.”
Avslutande reflektioner
En intressant aspekt i denna debatt är Spelinspektionens tidigare kommunicerade siffror, där endast 6 procent av spelarnas aktivitet påstås ske utan svensk licens. Detta skulle i teorin göra det rimligt för regeringen att öka skatten för spelbolagen.
Dock finns det en oro att den verkliga graden av kanalisering ligger närmare BOS:s rapporterade siffror. Om så är fallet kan den föreslagna skattehöjningen leda till att fler spelbolag väljer att lämna den svenska licensen till förmån för en licens från ett annat europeiskt land.
I sammanfattning är debatten om den föreslagna höjningen av spelskatten i Sverige en komplex fråga med många faktorer att överväga. Det är tydligt att regeringen och spelbranschen har olika syn på marknadens nuvarande tillstånd och kanaliseringens omfattning.
Framöver kommer det att vara av stor vikt att följa hur denna debatt utvecklas och om regeringen tar till sig av den kritik som har framförts. Det står mycket på spel för den svenska spelindustrin, och beslutet om spelskatten kan ha långtgående konsekvenser för branschens framtid.